Kanske får politikerna upp ögonen för detta problem efter pandemin. Kanske förändrar de lagen så att skolplikten kan innebära olika fysiska platser att lära sig på! 

Skolplikt borde vara att visa att man lärt sig, oavsett hur metoden går till.

Skolplikt borde vara ekvivalent till plikt att lära sig / läroplikt. Skolplikt är idag att barnen ska befinna sig på en special plats tillsammans med pedagog. Enbart. Skolplikt borde vara att visa att man lärt sig, oavsett hur metoden går till, precis som de internationella konventionerna säger. Skolforskaren Martin Karlberg vid Uppsala universitet menar att elever ofta blir hemmasittare på grund av att de har ångest och/eller NPF.

Prestationsångesten medförde att inlärningen försvårades. 

För många år sen arbetade jag som lärare på högstadiet och då var jag en av få pedagoger som använde mig av läxfri och provfri undervisning. Det gick alldeles utmärkt. Det var många gånger en kamp mot föräldrar och debattörer i den skolpolitiska världen, men jag stod på mig för jag såg resultaten hos barnen. Resultaten att de mådde bättre, presterade bättre och framförallt – fick mer kunskap! Det blev ett helt uppslag i DN om mig och författaren till boken ”Läxfritt” och debatten är fortfarande het och uppdelad i 2 läger. Prestationsångesten medförde att inlärningen försvårades. Vad jag vill komma till med detta är att nu – under karantän-tiderna i samhället, har många av skolans elever blivit tvungna att studera hemifrån. Distansundervisning kan medföra svårigheter för pedagoger att examinera elever, få bedömningsunderlag och bevis på att eleverna verkligen besitter kunskaperna. Detta gäller gymnasiet i Sverige, då GSK fortfarande har skolplikt. 

Det finns barn och unga runt om i landet som har integritet, med all rätt, för att visa upp sina hem för hela klassen och skolans vuxna. 

Min gymnasie-unge skriver prov med kameran på framför sin lärare, i övrigt är det inte nödvändigt med kamera. Helt rätt tycker jag. Inte just för hennes del. Hon bryr sig inte, men det finns barn och unga runt om i landet som har integritet, med all rätt, för att visa upp sina hem för hela klassen och skolans vuxna. De kanske inte har ett eget rum, kanske bor trångt och kanske har en dysfunktionell familj med ett väldigt stökigt hem i bakgrunden och kanske någon förälder som sover ruset av sig …

Om gymnasielärarna fixar all undervisning inklusive kunskapsmätning hos sina elever på distans, varför kan inte då grundskolan också göra det?

Min sons rektor har rekommenderat honom att vara hemma under pandemin, då han är i riskgrupp. Detta betyder att han undervisas av mig och får skolfrånvaro samtidigt som lärarna godkänner det arbete han gör hemma. Det finns dock enskilda lärare som inte kan hitta några sätt att kunskapsmäta som inte är att sitta på plats i skolan och skriva prov. Var finns kreativiteten? Var finns förståelsen och välviljan att ge barn kunskap istället för att ”sätta dit” dem för att de inte lyckats skriva rätt på prov vid ett tillfälle. Återigen – prov ska inte ens behövas i en modern skola. Det finns många andra sätt att mäta kunskap på, som dessutom är mer rättvisa. 

Fler barn misslyckas i skolan än i hemundervisning

Pandemin kommer att föra med sig förändringar, utvecklingar och ny-tänkande, bland annat en pedagogisk innovation i form av mer digital undervisning som redan existerar och är en skolform i många länder. Forskningen säger att barn lär sig lika mycket hemma som i skolan samt att det finns fler barn som misslyckas i skolan än om de har undervisning hemma. Jag vet väldigt väl att de vuxna som arbetar i skolan går på knäna och de gör sitt bästa för att göra det som de är ålagda att göra samtidigt att försöka hinna med att tillgodose varenda unges behov utifrån de förutsättningar de fått. Tufft!Som pedagogutbildare vet jag att det finns ett oerhört engagemang för att få alla barn att lyckas i dagens skola, och att det finns ett behov av en förändring för att alla ska få möjligheten att lyckas utan att pressas in i samma lilla fyrkant.

Både förbättrat mående och förbättrad prestation i karantän-skola

Min sons skolgång har förbättrats och hans mående har förbättrats tack vare karantän. Och jag vet att det är många andra därute som kan säga samma sak. De flesta av dessa elever är dock 2E, har NPF eller andra sätt att fungera på som gör det svårt för dem att vistas i en full klass dagligen och samtidigt lära sig. Innan karantäntiden har min son haft perioder av skolångest vilket resulterat i en hel del skolfrånvaro. Det är svårt för honom att prestera bra i en miljö som är full av andra tonåringar som också fightas om pedagogernas uppmärksamhet. Nu får han privatlektioner av en leg. lärare i hemmet istället. Vem som helst skulle nog prestera bättre så! Han har dessutom sina sociala kontakter via datorn, även om han givetvis saknar att hänga IRL med vännerna. Han har tackat mig för att jag lär honom på ett sätt så att det passar honom, men framförallt mår han mycket bättre både psykiskt och fysiskt av att inte gå i skolan. Så vi kan ju fråga oss – har inte barnen rättighet att lära sig på ett annat sätt om dagens skola inte lyckas genom den nuvarande skolplikten?