Vi hade diskussion på lektionen igår. Jag och niorna. Vi samtalade fritt om ditten och datten och vad de gör på sin fritid. Det kom upp att jag har skrivit en ny bok ihop med en annan lärare. De frågade vad den hette och jag sa “COOLT med ADHD”. De har nog aldrig varit så tysta som då. Till och med han som aldrig är tyst blev tyst. De två med diagnosen skruvade på sig men jag såg att de båda smålog. Sedan fortsatte diskussionen om detta. Det är precis det jag vill. Att det ska pratas om det, att det ska lyftas upp och att ingen ska känna skam eller bli retad för det. Om vi bara står upp med sträckt rygg och visar stoltheten över diagnosen så kommer vi att bidra till en förändring. Och det gäller alla NPF-diagnoser.
Nu är det lördagsmorgon och jag ska jag försöka hitta något passande ställe att ha releasefest och sen skriva vidare på tvåan till denna bok. Har kommit en bra bit redan, då förläggaren sa att hon gillade det. Och vet ni; kontraktet är på väg! 🙂
TACK! <3 Jag förstår dig. Min vardag varje dag. Vi fortsätter kämpa! Blir oerhört glad för dina ord!
Min son har s.k. språkstörning. Han är den goaste som finns – men han får kämpa med sådant som går automatiskt för andra. Jag vet att han ibland känner sig som den enda i hela världen som tampas med samma problem. Böcker – som din – blir en hjälp även för honom, trots att problematiken inte är densamma. Varm kram och lycka till med nästa!!