Malin Roca Ahlgren

Det senaste manuset som jag skapat tillsammans med den här författaren och den här illustratören har fått en konstruktiv refusering av en förläggare. Bara någon vecka efter att vi skickade in det. Jag tänker att det är positivt ändå. Det gör att jag tror på det.

… och jag har därför börjat på ny roman efter att Bokplantan bodde hos mig en helg och jag blev inspirerad. Nu – 3000 ord på den nya romanen. En början i alla fall. Och vad det verkar som har hon också börjat skriva igen. Tack, för den.

En bra dag!

Morgongos med kidsen. Myyys.

Gjorde extrajobb som tolk idag. Tadaa.

Mannen har fått ny anställning! Wihiii!

Dotterns mobil upphittad efter viss tvekan om stöld. Piuh.

Jag är klar med psykologikurs-arbetet. Pust.

Jag blir tillfrågad om leg (!!!) på systemet! Det ni – ett år innan 40! Wei!

Min poesi blir publicerad i nästa nummer av tidskriften FLUM. Wohooo!

Jag har ju (som en del av er vet) skrivit en samtidsroman om Barcelonas baksida långt från resekatalogens glättiga solsken. Om papperslösa och maffia i männens värld där två unga kvinnor tvingas leva och kämpa för sina framtidsdrömmar om ett bättre liv. (Och som blivit refuserad av förlaget kalla kulor efter att de bett mig skriva om den 3 gånger! Snopet!).

Och idag har jag börjat på min nya roman, efter inspiration igår med andra skrivande kvinnor. Tack!

Det blev visst vabb idag. Då får jag lite skrivet.

Nya manuset klart – check. Funderar på vilka förlag nu … Ska få illosar ikväll av Carl-Marcus.

Skriver på ett par artiklar.

Funderar på om jag ska tacka ja till e-förlaget som vill publicera mina dikter eller hoppas på att ett “vanligt” förlag ska anta det …

Ikväll blir det även att hoppa med blicken mellan två karlar – min och Marcus Schenkenberg. Hejja dej! (Det blir nog tyvärr älskling, mest supermodellen. :))

Lördagmorgon och klockan är fem. Malin stiger upp för att hinna skriva manus innan barnen vaknar och börjar bråka, vill ha frukost och åka iväg och handla godis …

Nu är klockan sju och jag har skrivit slutet. Slutet är klart men inte mitten. Väntar dessutom med spänning på illustrationerna. Han är grym med pennan. Och scary.

Gör universitetsuppgift, skriver manus, deklarerar och skriver på
artikel. Och svtB är på samtidigt. Jag kanske klarar detta om jag tar
ett glas vin? Fast en grön te vore ju bättre för hälsan! :s

Sålt in ett reportage till tidning.

Skriver på nytt.

Fått napp på en fantastisk illustratör till nya samhällskritiska projektet för barn.

Har satt igång en skrivardejt på facet.

Ett förlag har hört av sig och vill publicera min samling av dikter och noveller.

Och snart ska jag fira valborg för första gången på tio år.

Tar härmed över stafettpinnen från Annelie.

Han föddes samma år som diktatorn vann sin seger. Och samma
år som förbudet kom – att använda det språk som var hans modersmål.

Rätten att använda
sitt språk

Han föddes 1939, samma år som diktatorn Franco vann sin seger. Han föddes i
Katalonien, men han fick inte tala sitt språk – katalanska. Inte förrän Francos
död 1975 kunde språket återfödas i samhället, och på 80-talet kom de första
katalanska demokratiska lagarna och förbudet att använda katalanskan avskaffades.
På 40-talet var han en liten pojke och då talades katalanskan bara i
hemmen, aldrig på offentliga platser.

Då – Nedskjutna mitt på gatan.
Idag – Kämpar för självständighet

Det skedde avrättningar på diktatorns motståndare. Utan domstol, mitt på
gatorna. Republikaner som blev uppställda mot väggar och nedskjutna. Och sedan
massbegravda. Än idag finns katalaner som letar efter sina farföräldrar. På
50-talet var han ung och levde i ett multikulturellt samhälle i Katalonien.
Den stora ”invandringen” från södra Spanien till Katalonien efter inbördeskriget
har influerat starkt på spanskans storhet i Katalonien och därmed kämpar han,
liksom många andra, för sitt katalanska språk än idag. Att språket
reintroducerades i det katalanska samhället har gett det katalanska folket
kraft att kämpa för att behålla det, och därav finns det en del av befolkningen
som vill att Katalonien ska bli ett självständigt land och inte bara ha en egen
regering som i nuläget.

Språkets ”comeback”

På 60-talet utbildade han sig till jurist i sitt land som då hade lågkonjuktur. I och
med det kom den stora öppningen mot Europa. Andra kulturer kom till landet och katalanskan
kom i skymundan igen. Men redan på 70-talet startades katalanska
föreningar, företag och skolor. De första valen i Generalitat de Catalunya (den katalanska regeringen) skedde 1979.
Han bildade familj och hans barn fick undervisning på katalanska. På 80-talet
skapades hela skolsystemet i Katalonien på katalanska och spanskan blev ett skolämne.
Hans barn blev tvåspråkiga då de i vardagen använde båda språken lika mycket.

Bristande kunskap och fel
marknadsföring

För att språket ska fortsätta vara ett levande språk i framtiden med
ansiktet mot övriga världen är det bland annat viktigt med kunskap samt med
rätt reklam. På 90-talet och 2000-talet har turismen ökat mer och mer,
framför allt efter OS 1992 i Barcelona. En hel del turister och andra som besökte/besöker
Katalonien eller Barcelona idag har bristande eller icke existerande kunskaper
om att språket ens finns och blir förvånade när de anländer till staden. Kanske
är det åtminstone delvis katalanernas eget fel, då de erbjuder turisterna
flamenco och till och med mexikanska hattar?! …

Idag är hans skriftliga kunskaper bristande, men han talar sitt modersmål
med sina barnbarn – mina barn, som numer lever i Sverige, och därmed för han språket
vidare i generationerna och utanför gränsen.

Jag är skribent och författare till tvåspråkiga barnböcker och arbetar som språklärare, samt har flerspråkiga barn i hemmet. Språken är en stor och viktig del i vårt liv. Det talas svenska, spanska och katalanska hemma hos oss. Det katalanska språket har varit mina barns modersmål och det språk som använts i deras undervisning i Barcelona, Katalonien där vi har bott. Katalonien – en provins i Spanien med eget språk, egen kultur och egna lagar. Idag har alla katalaner rätt till att använda sitt språk, men det har inte alltid varit så, och därför ville jag berätta historian om en katalan som inte tilläts tala sitt språk av sin dåvarande politiska ledare.

…

Centrum för lättläst

Detta inlägg är en del av Centrum för lättlästs bloggstafett på temat språk, makt och demokrati. Med denna bloggstafett vill de sätta fokus på kopplingen mellan språk, makt och demokrati och sprida en diskussion om ämnet så långt det går. Bloggstafetten startar den 15 april och slutar den 5 maj. Den inleds med att kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth gästbloggar på Centrum för lättlästs blogg. Centrum för lättläst arbetar arbetar på regeringens och riksdagens uppdrag för allas rätt till litteratur, nyheter och information utifrån var och ens förutsättningar. Mer information om bloggstafetten och fler blogginlägg hittar du på Centrum för lättlästs hemsida.

Lämnar nu över stafettpinnen
till bloggaren, läraren och författaren – Maria Edgren.

Att samarbeta med en annan författare är kul, inspirerande och produktivt. Att ha ett manus som man skriver på är alltid skönt, men det här är bättre. Man bollar ideer, man är två, man skriver något som man sedan skickar iväg och blir bättre när det kommer tillbaka, och igen skriver man på det och ännu en gång blir det bättre och så fortsätter vi mellan oss. Det är lite som att gå och träna med någon. Man gör det ihop så man måste gå för att man har bestämt det även om man inte känner för det en dag. Indirekt pepp och tillit. Och när man väl är uppe i flåset/flowet så gör man det ihop och bara därför blir det dubbelt så bra.

Äntligen har författarskapet blivit mindre ensamt.

Rekommenderas starkt.

Anette skriver: ”
“Var ligger utomlands” är en barnbok, som mina barn älskar att höra på!”

Tack fina cybervän!

Mejl från mig till den andra författaren imorse:

“Läste för två dagar sen det sista du skrev. Läste igen precis nu. Ska ta in, låta smälta, fundera. Imorrn läser jag igen och skriver på det och skickar manuset omskrivet igen. Återkommer…”

Manuset utvecklas framåt som man själv vill (som när man skriver lite då och då), men det här manuset har ett eget liv (som hon författar), för varje gång man släpper det kommer det tillbaks med en massa nya saker.

Fascinerande och inspirerande att se vad det blir av detta …

Jag skriver gåendes, struntar i städning, lyssnar på trallande tjejer och går upp i ottan för att få vara ensam. Och hur gör du för att hålla igång ditt skrivande?

Frida – förläggaren på Mörkersdottir förlag (där min vinnarnovell är publicerad) vill gärna ha mail av er. Om detta:

1. Var sitter du oftast när du skriver?
2. Vilket är det mest udda stället du har skrivit på någon gång?
3. Skriver du för hand eller direkt på datorn?
4. Lyssnar du på musik när du skriver? Vad isåfall? Länka gärna till en spotifylista om du har någon sådan.
5. Hur gör du för att kunna fokusera på skrivandet?
6. Hur långa skrivpass kör du i snitt?

Bifoga gärna en bild på din skrivhörna/favoritskrivcafé eller något annat ställe. Mejla dina svar och eventuella bilder till info@morkersdottir.se

1. I köket.

2. Medans jag gick till jobbet (gåendes) och höll på att bli påkörd på kuppen.

3. Både och men mest på datorn.

4. Ja alltid. Carla Bruni, Norah Jones, Sophie Zelmani, Feist, Madredeus, New age … och andra trallande qvinnor.

5. Ser till att jag får egna stunder hemma i lugn och ro – oftast måste jag gå upp i ottan för att få dem och det gör jag. Dessutom plockar jag inte undan hemma så ofta, för att jag istället skriver. (Så städningen lider.) Det är det värt. Men har också alltid med mig ett anteckningsblock på tåget och spånar.

6. Svårt att sluta, så flera timmar brukar det bli när jag kommer igång.

Uppe med tuppen. Eller långt innan. Aj löve it. Själv. Endast Mamma Malin är vaken, några tända ljus och tystnad. Kreativitet, harmoni och sprudlande idéer på denna tid av dygnet.

Kunde inte sova heller, för idag är det farfars begravning.

Det börjar ta form. Nu har jag skrivit i två timmar nonstop och barnen börjar äta upp gårdagens popcorn för att jag inte fixat middag.

HÄR har några av mina dikter/texter blivit publicerade idag. Förlaget Styx hälsade att de tyckte mycket om vad jag skrivit.

Som sagt sker ett
samarbete mellan mig och Annan författare. Så här går det till hemma hos mig
för tillfället. Just nu ligger jag i fasen ”bearbeta hennes text och skriva om
och ha åsikter, stryka lägga till …”
Från början har vi tillsammans per mejl arbetat fram en idé, sedan
bollat och brainstormat om målgrupp, huvudpersoner, miljö, röd tråd,
konflikt…

Ett intressant
projekt som faktiskt kan leda till något nytt och banbrytande.

Den här boken vill jag gärna läsa!

Sitter och jobbar på manus, men tog en bloggsurfpaus och slank in på Mångmammans blogg och hittade det här.

Ett måste att läsa denna rektors inlägg om du arbetar i skolvärlden. Skolverket borde “tagga ner” lite.

Låg. Farfar dog igår. 🙁 Tröstar farmor och pappa. Och mig själv med barnkramar i soffa, filt och film. Livet går vidare men just idag vill jag inte ta tag i något alls. Och inte imorrn. Sen kanske …