Det nalkas utgivning och därför är magen ur kontroll och jag
typ ångrar mig för att jag överhuvudtaget gett mig in i branschen.
Herregud, så utelämnande det är. Jag måste vara knäpp. Men jag fortsätter med att skriva fler böcker ändå.

Och, samtidigt bråkar mitt inre med känslor som att jag vet ju
att jag gör det enda rätta. Det enda rätta för mig. För det första, att skriva.
För det andra, att skriva sånt som jag tycker är viktigt.

Och sen att det blir
läst av många andra – det kan ju inte bli bättre.

Ju.
Väl?

Det är ju det som
är grejen.

Och jag har fått så otroligt många fina recensioner. HÄR. Redan! De
betyder så mycket. De gör att man fortsätter att tro på att man gör något bra.
Fortsätter att skriva vidare för att fortsätta bidra med bra böcker för andra.
Jag är stolt att jag är med om detta. Men samtidigt skiträdd och nervös för att
jag inte ska bli förstådd. Förmodar att det är en del av hela den här branschen.

Inte en utgiven bok, utan nerver och osäkerhet om vad ordmärkare, kritiker och
andra kan skriva på nätet om det man skapat.

Snart är det dags för tryck för
första boken om Alice. Håll mig i handen för att hon ska bli så bra som hon är
värd! Aaaaa!