SKA VI LÄRA BARNEN ATT INTE VISA KÄNSLOR?
Nej ellerhur?!
”Var inte så känslig
Gråt inte
Bit ihop
Du måste bli lite tuffare
Ta inte åt dig så mycket
Du måste tåla kritik”
Dessa meningar får många barn höra. Och de känner sig då ännu mer misslyckade och annorlunda. Jag har skrivit en bok om en flicka som jag tror representerar många barn i dagens skola och samhälle.
“Fänrikshjärta”, som boken heter, handlar om att gå i skolan och vara en av de känsliga eleverna. Om att högkänslig inte är samma sak som överkänslig, utan bara en spegling av hur samhället ser på utåtriktade personer. Huvudpersonen heter Saga och är 12 år och bor med sin pappa som jobbar mycket och inte förstår henne. Han tycker att hon inte ska grubbla så mycket, inte gråta så mycket och bli lite tuffare. Så som han själv är. Pappa vill bara Sagas bästa, men Saga är som hon är. Hon tänker mycket och tycker själv att hon kan se och förstå det osagda. Hon får höra att hon är cool som kan läsa tankar men själv tycker hon mest att det är jobbigt att veta om allas problem. Mest av allt skulle hon bara vilja fokusera på Henry, men han är förmodligen inte intresserad av henne för Elsa går ju i klassen och alla killar gillar Elsa. Saga tyr sig till sin farmor, som förstår henne. Trots två generationer mellan dem, är de bästa vänner.
”Boken om högkänsliga Saga är så fint skriven. En gåva till varje högkänsligt barn att få spegla sig i.”
/ Sofia Helin.
