Jag vill skapa konst med ord och meningar, lätta på mitt eget känslotryck och bidra till att få ut viktiga berättelser.
Foto: Creatriss
Idag är det #worldibdday och jag vill hjälpa till att bidra med spridningen och uppmärksamheten kring detta och sjukdomen IBD genom att tipsa om den enda barnbok om temat som hittills finns.
8-13 år är målgruppen.
Vi tryckte 800 ex av den och har bara cirka 100 kvar.
Jag hoppas verkligen att den kan bidra till att barn och unga förstår att de inte är ensamma.
Berättelsen bygger på när min son för snart 2 år sen fick IBD.
Detta är en rolig lättsam bok som man behöver emellanåt för att komma på att allt inte är skit. Detta var den första boken jag läste av @mrawords men absolut inte den sista.
HÄR skriver barnboksprat – bloggen om Fänrikshjärta. De rekommenderar den varmt.
Kanske får politikerna upp ögonen för detta problem efter pandemin. Kanske förändrar de lagen så att skolplikten kan innebära olika fysiska platser att lära sig på!
Skolplikt borde vara att visa att man lärt sig, oavsett hur metoden går till.
Skolplikt borde vara ekvivalent till plikt att lära sig / läroplikt. Skolplikt är idag att barnen ska befinna sig på en special plats tillsammans med pedagog. Enbart. Skolplikt borde vara att visa att man lärt sig, oavsett hur metoden går till, precis som de internationella konventionerna säger. Skolforskaren Martin Karlberg vid Uppsala universitet menar att elever ofta blir hemmasittare på grund av att de har ångest och/eller NPF.
Prestationsångesten medförde att inlärningen försvårades.
För många år sen arbetade jag som lärare på högstadiet och då var jag en av få pedagoger som använde mig av läxfri och provfri undervisning. Det gick alldeles utmärkt. Det var många gånger en kamp mot föräldrar och debattörer i den skolpolitiska världen, men jag stod på mig för jag såg resultaten hos barnen. Resultaten att de mådde bättre, presterade bättre och framförallt – fick mer kunskap! Det blev ett helt uppslag i DN om mig och författaren till boken ”Läxfritt” och debatten är fortfarande het och uppdelad i 2 läger. Prestationsångesten medförde att inlärningen försvårades. Vad jag vill komma till med detta är att nu – under karantän-tiderna i samhället, har många av skolans elever blivit tvungna att studera hemifrån. Distansundervisning kan medföra svårigheter för pedagoger att examinera elever, få bedömningsunderlag och bevis på att eleverna verkligen besitter kunskaperna. Detta gäller gymnasiet i Sverige, då GSK fortfarande har skolplikt.
Det finns barn och unga runt om i landet som har integritet, med all rätt, för att visa upp sina hem för hela klassen och skolans vuxna.
Min gymnasie-unge skriver prov med kameran på framför sin lärare, i övrigt är det inte nödvändigt med kamera. Helt rätt tycker jag. Inte just för hennes del. Hon bryr sig inte, men det finns barn och unga runt om i landet som har integritet, med all rätt, för att visa upp sina hem för hela klassen och skolans vuxna. De kanske inte har ett eget rum, kanske bor trångt och kanske har en dysfunktionell familj med ett väldigt stökigt hem i bakgrunden och kanske någon förälder som sover ruset av sig …
Om gymnasielärarna fixar all undervisning inklusive kunskapsmätning hos sina elever på distans, varför kan inte då grundskolan också göra det?
Min sons rektor har rekommenderat honom att vara hemma under pandemin, då han är i riskgrupp. Detta betyder att han undervisas av mig och får skolfrånvaro samtidigt som lärarna godkänner det arbete han gör hemma. Det finns dock enskilda lärare som inte kan hitta några sätt att kunskapsmäta som inte är att sitta på plats i skolan och skriva prov. Var finns kreativiteten? Var finns förståelsen och välviljan att ge barn kunskap istället för att ”sätta dit” dem för att de inte lyckats skriva rätt på prov vid ett tillfälle. Återigen – prov ska inte ens behövas i en modern skola. Det finns många andra sätt att mäta kunskap på, som dessutom är mer rättvisa.
Fler barn misslyckas i skolan än i hemundervisning
Pandemin kommer att föra med sig förändringar, utvecklingar och ny-tänkande, bland annat en pedagogisk innovation i form av mer digital undervisning som redan existerar och är en skolform i många länder. Forskningen säger att barn lär sig lika mycket hemma som i skolan samt att det finns fler barn som misslyckas i skolan än om de har undervisning hemma. Jag vet väldigt väl att de vuxna som arbetar i skolan går på knäna och de gör sitt bästa för att göra det som de är ålagda att göra samtidigt att försöka hinna med att tillgodose varenda unges behov utifrån de förutsättningar de fått. Tufft!Som pedagogutbildare vet jag att det finns ett oerhört engagemang för att få alla barn att lyckas i dagens skola, och att det finns ett behov av en förändring för att alla ska få möjligheten att lyckas utan att pressas in i samma lilla fyrkant.
Både förbättrat mående och förbättrad prestation i karantän-skola
Min sons skolgång har förbättrats och hans mående har förbättrats tack vare karantän. Och jag vet att det är många andra därute som kan säga samma sak. De flesta av dessa elever är dock 2E, har NPF eller andra sätt att fungera på som gör det svårt för dem att vistas i en full klass dagligen och samtidigt lära sig. Innan karantäntiden har min son haft perioder av skolångest vilket resulterat i en hel del skolfrånvaro. Det är svårt för honom att prestera bra i en miljö som är full av andra tonåringar som också fightas om pedagogernas uppmärksamhet. Nu får han privatlektioner av en leg. lärare i hemmet istället. Vem som helst skulle nog prestera bättre så! Han har dessutom sina sociala kontakter via datorn, även om han givetvis saknar att hänga IRL med vännerna. Han har tackat mig för att jag lär honom på ett sätt så att det passar honom, men framförallt mår han mycket bättre både psykiskt och fysiskt av att inte gå i skolan. Så vi kan ju fråga oss – har inte barnen rättighet att lära sig på ett annat sätt om dagens skola inte lyckas genom den nuvarande skolplikten?
FRÅN EN KIKKULI-FÖRFATTARE OM EN ANNAN KIKKULI-BOK
Jag har valt en bok på Kikkuli som jag vill lyfta i mina kanaler. Det var inte lätt att välja då förlaget ger ut så många viktiga böcker med olika superviktiga teman och budskap.
Vingklippt längtan är en vacker, djup och under-skinnet – skildring av av en tonårstjej som tampas med livet, det sociala, skolan, kärleken, familj och sig själv. Jag har arbetat i skolan med tonåringar i många år och jag önskar att alla nior skulle läsa denna bok för att verkligen förstå hur jävligt det är med mobbning. Jag har också skrivit många egna böcker om liknande teman för lite yngre målgrupp, men Salanders bok är den bästa jag läst för denna målgrupp om detta tema.
https://www.adlibris.com/…/bok/vingklippt-langtan-978918819…
Allt kan verka bra, men det är det inte.
Hur vet man det om man inte frågar?
Döm inte för det du ser.
Våra uppfattningar och tankar och behov är inte samma som andras, och de är inte ens heller våra grannars. Så det är dags att mentalisera!
”Det är som semester för mig”
”Äntligen fixar jag trädgården eller får tid att tapetsera om”
… medan det för andra är mega-kris både i familjen, relationerna, och framförallt det ekonomiska (men allt det hör ju ihop).
Bor du med andra – blir du trött på dem för att ni går varann på nerverna,
bor du ensam – är du ännu mer ensam. Och så finns det kvinnor och barn som far ännu mer illa av den här tiden än vanligt då det finns våldsamma män i deras hem.
En del utnyttjar övertid på jobbet och statens hjälp här i Sverige. (Fy fan!)
Medan många har förlorat sitt jobb och kämpar för ekonomisk överlevnad!
Några (eller många) som jag själv ägnar flera timmar dagligen åt att hjälpa ens barn med distans-studierna. Ena ungen går på gymnasiet och blir undervisad online men den andra går på högstadiet och det är jag som i stort sätt ser till att han hänger med i studierna som motsvarar terminen (jag är leg lärare men arbetar inte längre som det utan numera med böcker och utveckling av studiematerial och utbildningar). Han har tur. Många ungar som är hemma och har svårt i skolan har inte ett självklart stöd hemma.
Många har mist nån, några mår psykiskt dåligt av oron, andra rycker på axlarna och litar på svenska sjukvården, som går på knäna och bränner ut sig. Samtidigt rasar dödsantalen i andra länder som inte har samma resurser som Sverige.
Att kunna gå in i en annans perspektiv-torn i dag är viktigt. Att kunna göra en ”theory-of-mind”!
Så det du ser är inte alltid det som är.
Nu är den här! Min senaste barnbok!
Den handlar om Lucas, som är tolv år, han är kär och trivs med livet och går i skolan. Men plötsligt vänder allting och någonting oväntat inträffar. Lucas är arg och ledsen och förstår inte varför inte allt kan vara som förut längre?
Utdrag ur boken:
Lucas nickade och satte sig upp lite mer i sängen för att hålla sig vaken.
– Jag vill att du ska veta att du kommer inte att känna dig sjuk varje dag, även om du nu har en sjukdom. Den kommer att komma och gå. När du mår sämre heter det skov. När du mår bättre heter det remission. Och tiden mellan skoven varierar jättemycket. Det är olika från person till person och olika beroende på perioder i livet. Men vad som är viktigt att komma ihåg, Lucas, det är att du kommer att ha fler bra dagar än dåliga.
Clara log och la huvudet på sned och såg på Lucas som såg fundersam ut.
– Det är mycket nytt att ta in nu såhär i början och jag förstår att ni har många frågor.
– Varför har jag fått det här?
– Det är för att ditt immunförsvar inte har fungerat som det bör. Att det inte har stängt av så att säga.
Boken är till för barn och deras anhöriga samt skolpersonal för att sprida kunskap om hur det kan vara att få en kronisk sjukdom, om hur det är att behöva medicinering, om hur viktigt det är med stöd från omgivningen och om att acceptera och att bli accepterad.
Att som barn insjukna i en kronisk sjukdom är omvälvande och frustrerande för man förstår inte varför det händer. Att då få en bra förklaring på ett enkelt och tydligt sätt genom en skönlitterär figur ger igenkänning och bekräftelse. Det skapar förståelse hos barnet och dess omgivning.
Att känna sig utanför är väldigt lätt när man inte orkar gå till skolan eller orkar vara med på fritidsaktiviteter.
Att känna sig annorlunda är väldigt lätt när man inte kan fungera som de flesta andra fastän man vill.
Boken kommer att finnas att beställa på nätbokhandeln HÄR och HÄR bland annat. Den kommer även att finnas bland annat på sjukhusbibliotek, i väntrummen på sjukhus och hos föreningar.
Boken är granskad av specialistsjuksköterskor, forskare och läkare samt personer som själva har IBD.
Sagt om boken:
“En positiv, levande och realistisk beskrivning av hur det kan se ut när man som ung får diagnosen IBD”
/Susanna Jäghult, Leg sjuksköterska, Med Dr, GHP Stockholm Gastro Center
”Jättefin och viktig bok med stor igenkänningsfaktor”
/Ungdomsorganisationen Stolta magar
”En mycket fin berättelse”
/Perjohan Lindfors, Läkare, Gastromottagningen City
”En välskriven och finstämd berättelse om att vara ung och att samtidigt insjukna i IBD”
/Petter Malmborg, Överläkare, Barngastroenheten, Sachsska Barnsjukhuset, Stockholm
Vi har läst en fin och tydlig bok om högkänslighet. Fänrikshjärta heter den och handlar om 12 åriga Saga som bor med sin pappa. Hon är högkänslig och det betyder att man tar in allt mer intensivt än andra. Man känner mer än många andra, läser av mer än många andra, känner dofter starkare och känner material starkare än andra. Saga kan förstå det som är osagt och detta gör henne ofta väldigt trött. Att sitta i matsalen i skolan är en pers för henne och hon får ofta ta med sig matlådan ut och sätta sig på ett lugnare ställe. Saga har sina hörlurar hon tar på sig om hon behöver och en keps hon kan dra ner i ansiktet om hon behöver det. Saga kan ofta bli väldigt ledsen och får ofta höra att hon inte ska vara så fjompig men hon har sin farmor som förstår henne fullt ut och för henne kan hon berätta allt. Pappa däremot verkar inte förstå någonting.
Att vara högkänslig är inte samma som att vara överkänslig men ofta kan omvärlden uppfatta det så. Jag tänkte de tankarna tidigare innan jag förstod bättre. Jag kunde också tycka att en person kanske var lat för att den alltid fuskade på övningar eller liknande innan jag insåg att den personen faktiskt försökte spara energi för att kunna orka. Det är stor skillnad och vilken ögonöppnare det blev för mig och som jag skämdes när jag väl förstod. Var femte person är högkänslig så de är ganska många.
Jag tycker mycket om denna bok. Den är fin och förklarar på ett bra sätt hur Saga upplever världen. I slutet av boken finns lite fakta också och tips. Högkänslighet ska ses som en gåva och inte som ett hinder.
Önskar att många får chansen att läsa denna bok. Vårt exemplar kommer vandra ner till skolan.v mig får boken 4/5.
Duktiga flickor
Drömmande flickor
Stökiga pojkar
Högljudda pojkar
Att vara duktig flicka leder ofta till en prestationsbaserad självkänsla som kan resultera i en utbrändhet. Man försöker hänga med, passa in, leva upp till förväntningar så mycket så att man går sönder istället. Hamnar i utmattning, självskadebeteende, ångestproblematik eller missbruk. Och ingen fattar att det beror på adhd.
När min dotter blev diagnostiserad med adhd (2013) fanns det inte så mycket skrivet om flickor med adhd. Överallt dit jag vände mig för att läsa om det mötte jag forskning på pojkar, studier på pojkar, artiklar och reportage om stökiga pojkar.
När jag, 2013, bestämde mig för att skriva en bok om adhd, blev det en självklarhet för mig att det skulle vara fokus på tjejer.
Det blev den första boken om adhd för barn om en tjej.
”Coolt med adhd” heter den. Den har även en uppföljare: “Jag har adhd”
Idag finns det mer litteratur om adhd och flickor. Jessica Stigsdotter Axberg har även skrivit en barnbok för yngre tjejer med adhd.
Den senaste boken skulle vi firat ikväll på Natur och kulturs releasefest (blev inställd såklart): ”Adhd, från duktig flicka till utbränd kvinna” av Lotta Borg Skoglund. Hon är psykiatriker och forskar på flickor och kvinnor med adhd.
Tack Lotta för ditt arbete. Det är med glädje som vi firar din nya bok ikväll. Även utan festen.
Jag har skrivit en bok om #ångest ( #vadärdetmedlisa ) , en om #högkänslighet och #grubbleri ( #fänrikshjärta ). I dessa belyser jag små oroliga själar med budskapet om att de finns och de är okej som de är.
Att inte förstå varför någon annan får ångest. Att inte förstå varför den personen oroar sig. Att tycka att den överdriver eller överreagerar.
Det hjälper inte personen att få mindre ångest.
Många som är ångestbenägna eller oroliga själar eller högkänsliga mår rätt piss nu av viruset i världen. Förminska inte dessa personer genom att skaka på huvudet åt dem, säga åt dem att de tänker fel eller att visa irritation och oförståelse.
Då känner de sig fel och får mer ångest.
Vi är alla olika och att lida av ångest är ingen lek. Och heller inget man bara kan skärpa sig från. Lugna och lyssna istället.
Tack för mig.
Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen. Den bok som säljer mest av alla böcker jag varit med och skapat är min barnbok om ångest. Nu är det som det är och därför hoppas jag att den åtminstone hjälper barn, för det är meningen med mina böcker.
Vid sidan av min halvtids-anställning (där jag arbetar med bokproduktion och utbildningar), har jag en firma för litterär och konstnärlig verksamhet; jag skriver böcker, jag ställer upp på tidnings-intervjuer, gör författarbesök, föreläser, skriver krönikor och artiklar som har liknande innehåll som böckerna.
Jag gör redaktör och lektörs-jobb åt andra författare.
Jag gör också bokomslag och illustrationer. Och läser in ljudböcker.
malinrocaahlgren.com
Så – nu har jag gjort reklam för den. Mejla mig jobb nu! 😀
HÄR kan man läsa ett nytt reportage om mig och mina kapitelböcker
Författarlivets glamorösa och lyxiga sida är fest, firande och signering.
Hyllande ord om det man skrivit och läsare som sprider ens verk på nätet.
Det är också att man får bekräftelse på att få vara den skapande konstnär man vill.
Författarlivets inte lika så glamorösa sida är att inte orka ha festerna, inte ha råd att att ha dem (om man inte är utgiven på stort förlag) och att marknadsföringen för ens böcker inte når till sina läsare.
Det är också att inte tjäna vad man förtjänar (om vi pratar tid, möda och svett i relation till cash i fickan.) Om man inte är en bästsäljare förstås.
Ibland undrar jag varför jag fortsätter att skriva böcker. Jag slits mellan att tänka att jag borde lägga tid på sånt som ger pengar istället OCH att fortsätta ge läsare en upplevelse, en igenkänning, en känsla eller bekräftelse.
Varje gång jag får ett mejl av läsare som tackar mig för mina böcker, försvinner mina tvivel på att fortsätta skriva.
Men de gånger man får en dålig recension, tappar man lusten att fortsätta.
Nu har jag haft en down-period i flera månader då jag bestämde mig för att inte skriva mer, men i helgen har jag tillslut börjat på en ny bok igen.
Fotot är från en av mina release-fester som jag haft i Stockholm.
(Jag har haft 5 stycken av 18 utgivna böcker.)
Läs mer på hennes insta-konto. Recensionen är jättefin. Tack 🙂
