Författarlivets glamorösa och lyxiga sida är fest, firande och signering.
Hyllande ord om det man skrivit och läsare som sprider ens verk på nätet.
Det är också att man får bekräftelse på att få vara den skapande konstnär man vill.
Författarlivets inte lika så glamorösa sida är att inte orka ha festerna, inte ha råd att att ha dem (om man inte är utgiven på stort förlag) och att marknadsföringen för ens böcker inte når till sina läsare.
Det är också att inte tjäna vad man förtjänar (om vi pratar tid, möda och svett i relation till cash i fickan.) Om man inte är en bästsäljare förstås.
Ibland undrar jag varför jag fortsätter att skriva böcker. Jag slits mellan att tänka att jag borde lägga tid på sånt som ger pengar istället OCH att fortsätta ge läsare en upplevelse, en igenkänning, en känsla eller bekräftelse.
Varje gång jag får ett mejl av läsare som tackar mig för mina böcker, försvinner mina tvivel på att fortsätta skriva.
Men de gånger man får en dålig recension, tappar man lusten att fortsätta.
Nu har jag haft en down-period i flera månader då jag bestämde mig för att inte skriva mer, men i helgen har jag tillslut börjat på en ny bok igen.
Fotot är från en av mina release-fester som jag haft i Stockholm.
(Jag har haft 5 stycken av 18 utgivna böcker.)
