De tysta, som bara har ögon och inga munnar. Inga namn. De som står stilla och stirrar. De som vänder sig om åt ett annat håll. Och de som sjunker in i ett hörn och fäller ner blicken. De som gör sig genomskinliga. Gör dig genomskinlig. De kutar lika mycket på ryggen som du gör. Vågar inte. Kan inte stå upp för sanningen och det rätta.
Och tillsammans fortsätter de leva i en lögn.
En lögn av kisande blickar, dömande blickar. Hot, hårda ord och dagar fyllda med gråa skåp i en korridor. En korridor tömd på vuxna. En korridor full av snus, fimpar, tuggummin och loskor. Och de vuxna som finns där har liksom förlorat sina ögon.
Och den tysta massan smyger omkring och nosar och ser. Men säger inget. De dör i tystnad.
Jag är arg över att skolan och samhället inte kommit längre än när jag var liten.
”Det är lugnt mamma, jag är stark, jag vet min roll. Jag är van”, säger ungen.
Inget barn ska behöva säga så.
Tänka så.
Acceptera att det är hennes lott.
Självförsvaret och träningen blev en väg ut urhelvetet. För oss båda.
Idag är jag gift, och han älskar mig för den jag är. Det har jag emellanåt svårt att ta in.
***
När man inte är omtyckt av andra, är det svårt att tycka om sig själv, svårt att bygga upp ett självförtroende.
Ju mer vi pratar om mobbing som företeelse, ju mer naturligt blir det för dem som utsätts att våga vända sig till oss vuxna och berätta vad som händer på vägen till eller hem från skolan, på nätet, på skolgården, i omklädningsrummen och i korridorerna.
Det finns alldeles för många barn som går till skolan och mår dåligt på grund av psykisk ohälsa orsakad av att bli retad, bli ignorerad, behandlad som luft, inte accepterad för den de är och med en känsla av att det inte är okej att inte passa in.
Det finns arbetsplatser där vuxna blir mobbade. Så om vi inte börjar med att arbeta mer och djupare med dessa frågor med våra barn, kommer det växa upp fler vuxna som mobbar på arbetsplatser.
Siffran för psykisk ohälsa växer. I alla åldrar. Och ofta beror den på utanförskap och trakasserier. Jag vill bidra till att siffran sjunker genom att låta barnen i skolorna få komma in under skinnet på en mobbad tjej (Livia i boken Genomskinlig) och verkligen förstå hur det kan vara. Då kan man kanske komma åt mobbarna.
Som väldigt många bokbloggare har skrivit när de recenserat denna bok, är min tanke med den att använda den som diskussionsmaterial i skolorna. Att klasserna läser boken och sedan arbetar med den utifrån min lärarhandledning som finns gratis att ladda ner på länken nedan.
Boken tar upp den tysta massan som ser påoch inte vågar säga något, den tar upp de lärartomma skolkorridorerna, den tar upp att mobbare ofta mår dåligt själva och hur man kan koppla detta ämne till Likabehandlingsplanen och Läroplanen.
/Malin Roca Ahlgren
HÄR kan man köpa den.
HÄR kan man ladda ner lärarhandledningen.
