Malin Roca Ahlgren

2018:

Började ungarna också på kampsport🥊

Blev jag ljudboksinläsare🎬

Sprang jag mentalhealthrun🏃‍♀️

Körde jag båt på grekiska havet🏝🚤

Fyllde jag 45 🍻

Skrev jag en barnbok ihop med sonen✏️

Gav jag ut 3 böcker 📚
(Apelsinträdgården, Genomskinlig, Vägen från Väggen)

Året har också varit fullt av motgångar och tuffa situationer så jag ser fram emot 2019 med fler bokutgivningar, resor och spännande uppdrag men framförallt mer hälsa i familjen och en lättare skolgång för mina teens. 🙏🏻

Det är temat i alla mina kapitelböcker.

Jag skriver för att kidsen ska känna sig stolta över deras olika annorlundaheter, för att de är unika, och fettskitbra och bidrar med massor till den trånga gatan som världen går fram på. Jag skriver för barnen, om barnen, ur deras perspektiv. Med hopp om att göra deras liv lättare. De där kidsen som inte passar in, de som känner sig annorlunda och fel.

Som liten eller ung är det så lätt att tänka att det är något ”fel” på en, när en tänker och fungerar annorlunda än de jämnåriga. Att få veta att ”felet” faktiskt stavas begåvning kan vända livet totalt. Den generella inställningen till kids med en intellektuell begåvning är mer oproblematisk internationellt och man borde här hemma också se dem mer som en självklar tillgång till den nationella utvecklingen.

Som lärare är det inte självklart att se de här klipska ungarna då de lätt utagerar av tristess, därför anser jag att lärarutbildningen bör uppdateras om hur elevers kognition påverkar deras inlärningsförmåga.

Som förälder anser jag att det är viktigt att vara påläst. De kan sluka enormt mycket energi både vad gäller deras kunskapstörst men även med sitt mående. Att “explodera” hemma, efter en lång dag i skolan är inte ovanligt. Som mamma blir en också ofta ifrågasatt av skola och omgivning, så att få begåvningen utredd precis som vi fått med ADHDn var en lättnad. Jag kom i kontakt med psykologen och särbegåvningsexperten Anita Kullander, och gick därefter med i hennes nätverk Filurum, vilket i sin tur ledde till omfattande självstudier på temat. Även Roland Perssons forskning kan rekommenderas.

Inom kort kommer jag ut med en ny bok på temat, med titeln Mimis särskilda begåvning. Den har granskats av Anita själv, av Mensa samt av en rektor som har en av sveriges bästa skolor för särskilt begåvade. I den ger jag både perspektiv som barn/ung, som förälder och som pedagog.

Håll utkik.

/Malin Roca Ahlgren

HÄR finns mer info.

De tysta, som bara har ögon och inga munnar. Inga namn. De som står stilla och stirrar. De som vänder sig om åt ett annat håll. Och de som sjunker in i ett hörn och fäller ner blicken. De som gör sig genomskinliga. Gör dig genomskinlig. De kutar lika mycket på ryggen som du gör. Vågar inte. Kan inte stå upp för sanningen och det rätta.

Och tillsammans fortsätter de leva i en lögn.

En lögn av kisande blickar, dömande blickar. Hot, hårda ord och dagar fyllda med gråa skåp i en korridor. En korridor tömd på vuxna. En korridor full av snus, fimpar, tuggummin och loskor. Och de vuxna som finns där har liksom förlorat sina ögon.

Och den tysta massan smyger omkring och nosar och ser. Men säger inget. De dör i tystnad.

Jag är arg över att skolan och samhället inte kommit längre än när jag var liten.

”Det är lugnt mamma, jag är stark, jag vet min roll. Jag är van”, säger ungen.

Inget barn ska behöva säga så.

Tänka så.

Acceptera att det är hennes lott.

Självförsvaret och träningen blev en väg ut urhelvetet. För oss båda.

Idag är jag gift, och han älskar mig för den jag är. Det har jag emellanåt svårt att ta in.

***

När man inte är omtyckt av andra, är det svårt att tycka om sig själv, svårt att bygga upp ett självförtroende.

Ju mer vi pratar om mobbing som företeelse, ju mer naturligt blir det för dem som utsätts att våga vända sig till oss vuxna och berätta vad som händer på vägen till eller hem från skolan, på nätet, på skolgården, i omklädningsrummen och i korridorerna.

Det finns alldeles för många barn som går till skolan och mår dåligt på grund av psykisk ohälsa orsakad av att bli retad, bli ignorerad, behandlad som luft, inte accepterad för den de är och med en känsla av att det inte är okej att inte passa in.

Det finns arbetsplatser där vuxna blir mobbade. Så om vi inte börjar med att arbeta mer och djupare med dessa frågor med våra barn, kommer det växa upp fler vuxna som mobbar på arbetsplatser.

Siffran för psykisk ohälsa växer. I alla åldrar. Och ofta beror den på utanförskap och trakasserier. Jag vill bidra till att siffran sjunker genom att låta barnen i skolorna få komma in under skinnet på en mobbad tjej (Livia i boken Genomskinlig) och verkligen förstå hur det kan vara. Då kan man kanske komma åt mobbarna.

Som väldigt många bokbloggare har skrivit när de recenserat denna bok, är min tanke med den att använda den som diskussionsmaterial i skolorna. Att klasserna läser boken och sedan arbetar med den utifrån min lärarhandledning som finns gratis att ladda ner på länken nedan.

Boken tar upp den tysta massan som ser påoch inte vågar säga något, den tar upp de lärartomma skolkorridorerna, den tar upp att mobbare ofta mår dåligt själva och hur man kan koppla detta ämne till Likabehandlingsplanen och Läroplanen.

/Malin Roca Ahlgren

HÄR kan man köpa den.

HÄR kan man ladda ner lärarhandledningen.