Vi har läst en fin och tydlig bok om högkänslighet. Fänrikshjärta heter den och handlar om 12 åriga Saga som bor med sin pappa. Hon är högkänslig och det betyder att man tar in allt mer intensivt än andra. Man känner mer än många andra, läser av mer än många andra, känner dofter starkare och känner material starkare än andra. Saga kan förstå det som är osagt och detta gör henne ofta väldigt trött. Att sitta i matsalen i skolan är en pers för henne och hon får ofta ta med sig matlådan ut och sätta sig på ett lugnare ställe. Saga har sina hörlurar hon tar på sig om hon behöver och en keps hon kan dra ner i ansiktet om hon behöver det. Saga kan ofta bli väldigt ledsen och får ofta höra att hon inte ska vara så fjompig men hon har sin farmor som förstår henne fullt ut och för henne kan hon berätta allt. Pappa däremot verkar inte förstå någonting.
Att vara högkänslig är inte samma som att vara överkänslig men ofta kan omvärlden uppfatta det så. Jag tänkte de tankarna tidigare innan jag förstod bättre. Jag kunde också tycka att en person kanske var lat för att den alltid fuskade på övningar eller liknande innan jag insåg att den personen faktiskt försökte spara energi för att kunna orka. Det är stor skillnad och vilken ögonöppnare det blev för mig och som jag skämdes när jag väl förstod. Var femte person är högkänslig så de är ganska många.
Jag tycker mycket om denna bok. Den är fin och förklarar på ett bra sätt hur Saga upplever världen. I slutet av boken finns lite fakta också och tips. Högkänslighet ska ses som en gåva och inte som ett hinder.
Önskar att många får chansen att läsa denna bok. Vårt exemplar kommer vandra ner till skolan.v mig får boken 4/5.